början på slutet

nya frågor

Vem ser du upp till?
Min pappa. Han är en av få människor som lärt sig av sina misstag. Han är dessutom omåttligt lojal, begåvad, hjälpsam, insiktsfull och generös. Jag vill vara precis så. Min mamma är självklart också helt fantastisk men jag ville välja en. 

Vad skulle du gjort om du fått in 10 miljoner på kontot idag?
Betalat mina damn CSN-skulder. Gett mina föräldrar lite pengar, mina bröder och sen köpt en lägenhet till mig och O. Sen är de väl slut. 

Hur ser en dag ut då du är extra lycklig?
Jag är som mest lycklig när jag är i naturen eller sitter i solen. När jag glömmer bort livet så som det egentligen är.

Om du skulle vara ett plagg, vilket skulle du vara då?
Pyjamas. Lite trött och mysig, lite barnslig men samtidigt traditionell. Ja något sådant. Ja lite pinsam också.  

Vilken egenskap listar du högst och lägst hos dina vänner?
Lojalitet och öppenhet. Jag tycker om när folk är förstående och liksom bryr sig om hur andra människor är och fungerar. 

Vad ångrar du mest i livet?
Min "mörka period" i början på gymnasiet och den där resan till Barcelona för sex-sju år sedan.

Vad är du mest stolt över i livet?
Att jag har försökt klara av saker. Att jag faktiskt har åstadkommit mycket mer än vad jag trodde att jag skulle klara av. 

Vad önskar du att du hade vetat för…

10 år sedan?
Sjutton år. Att det inte spelar någon roll vad folk som går i din gymnasieskola tycker om dig. För om tio år så är de inte en del av ditt liv. Och ja du kommer träffa folk som tycker om dig för den du är. Du behöver inte låtsas. 

5 år sedan?
Håll inte på med saker som du inte kommer att klara av. Lek inte med elden så att säga. Och tro lite mer på dig själv också. 

1 år sedan?
Att jag hade insett att jag var med helt fel person. 

Har du haft någon ”ålderskris”? När, hur, varför osv?
Nej inte alls. 

Vad har du för mål i livet?
Att få lugn och ro. 

Nämn de fem lyckligaste händelserna i ditt liv hittills?
Helt omöjligt att svara på men jag gör ett försök:
1. När jag flyttade in på Katarina västra kyrkogata
2. När jag fick mitt jobb på tidskriften
3. När jag och O satt under hans Hibiskusträd förra sommaren
4. På morgonen när jag fyllde 25 år
5. På landet nere på bryggan förra hösten. Tror det var första gången i mitt liv som jag verkligen tittade på stjärnor. 

Var känner du dig hemma?
Här, på ost-ICA, runt vår matbord på jobbet, hemma i mamma och pappas hus, hos Calle, Ebba och Sten, på landet, på vårt favorit frukostkafé, hemma hos O, på Odengatan, i Sundbyberg, där Hans är, där Oscar är, där Bosse är, där Malin är. Något sådant. 

ont i magen

Jag har alltid ont i magen. Har levt på det viset sedan jag kom i puberteten om jag minns rätt. Det har blivit en del av min identitet. Det har varit ett måste eftersom min mage liksom styr mitt liv. Oftast vill min mage att jag ska stanna hemma och ligga i sängen utan att äta middag. Den vill att jag ska gå hem från festen, klubben och baren precis när det börjar bli roligt. Den vill att jag ska sluta äta allt som är gott, dvs allt som är baserat på laktos och gluten. Den vill att jag ska bli av med vänner för att de är trött på att höra om min onda mage eller så har de gått omkring och trött att min mage är min lilla händiga ursäkt när jag inte vill eller orkar hänga. Men så är det alltså inte. Till att börja med är magproblem tabu för det handlar ju trots allt om äckliga saker som tarmar, magsäckar och det värsta av allt - bajs. Så det är inte ett ämne du tar upp med vem som helst. Jag har ingen lust att beskriva hur det ser ut. Det är privat och kan ge känsliga personer uppstötningar om det blir för detaljerat. Så det blir en smygsak - något som styr men som inte får synas. Skulle jag beskriva hur min mage känns en helt vanlig dag så skulle nog de flesta be mig att genast uppsöka vårdcentralen men saken är att det här har blivit min vardag. Jag reagerar inte längre på att min mage är upplåst som en gravid kvinnas mage i vecka 39+ eller att den låter som ett mindre kraftverk. Det bara är så. Jag gör lite grönt te och masserar lite lätt. Och nu ligger jag här, en helt vanlig tisdag och äter glass trots att det spänner och gör ont - inte för att jag är dum utan för att jag är van. Jag lovar, i morgon ska jag ta tag i det här.

0512

Tebax

Efter ett år av stillasittande som projektledare på en mindre tidskrift så börjar jag sakta inse vad jag kan och inte kan. Det är en smärtsam insikt. Att jag kanske inte är bra på det jag älskar och att jag kanske har format mig så att jag är skicklig på sådant jag hatar. Vem blev man? Vad har man odlat, vattnat och gödslat och vad har man bara låtit stå i ett hörn och dammat, torkat in? Och vad fan har man låtit andra människor göra med en? Ja hur som helst. Ett försök. Åter till kärna, jorda om och bara låt det flöda.
Det är väl tanken. Gör ett litet försök som vanligt.

dåtid

annars då?